Psykisk Livräddning för boendestödjare i Göteborg
Vi har pratat Therese Björntorp, enhetschef för boendestöd Centrum 1 i Göteborgs stad som nyligen arrangerade en kortare föreläsning i Psykisk Livräddning för sina medarbetare. Här berättar hon om varför de valde att satsa på utbildningen – och vad de tog med sig.
Vad gjorde att du valde att arrangera en föreläsning om Psykisk livräddning för era anställda?
-Inom boendestödet möter vi personer som lever med psykisk ohälsa och ibland även har suicidtankar. Medarbetarna kan därför hamna i svåra samtal där det är viktigt att känna sig trygg i hur man frågar, lyssnar och agerar.
Flera medarbetare har tidigare gått utbildning i suicidprevention, men långt ifrån alla – och för en del var det många år sedan. Jag ville därför att vi skulle få en gemensam kunskapsgrund, konkreta verktyg och större trygghet i att våga prata om självmord.
Var det något särskilt under utbildningen som stannade kvar hos dig?
-Föreläsaren gav oss en värdefull grund i linje med det jag hade efterfrågat. Jag tror att alla blev berörda och fick sig en tankeställare. Det som särskilt stannade kvar hos mig – och även hos flera av medarbetarna – var betydelsen av att våga fråga rakt och tydligt om suicidtankar. Frågan skapar inte tankarna, utan kan tvärtom öppna ett fönster för personen att våga berätta hur det faktiskt är och känns. Det blev också tydligt hur viktigt det är att stanna kvar i samtalet och lyssna, men inte känna att man måste lösa allt på en gång. Filmerna berörde också.
Flera av medarbetarna lyfte även statistiken: hur vanligt suicid är, jämförelsen med antalet dödsfall i trafiken och skillnaderna mellan kvinnor och män. Samtidigt behöver bilden nyanseras. Maria/föreläsaren satte siffrorna i ett sammanhang och förklarade vad som kan ligga bakom skillnaderna och hur statistiken kan tolkas på olika sätt.
Har föreläsningen förändrat hur du eller ni tänker kring, eller skulle agera i, ett möte med någon som mår väldigt dåligt eller har suicidtankar?
-Ja, jag tror framför allt att föreläsningen har bidragit till ökad trygghet, eller i alla fall ökad beredskap, även om en kortare föreläsning förstås inte gör oss till experter. Vi behöver våga fråga, lyssna och ta det som sägs på allvar. Man måste inte vara ett samtalsproffs för att göra skillnad – ibland är det viktigaste att våga vara medmänniska och stanna kvar i samtalet.
Vi har bra rutiner, men när en situation väl uppstår och man blir orolig är varje fall ändå speciellt. I vårt arbete är det därför viktigt att ingen känner att den behöver bära ansvaret ensam. Vi tar hjälp av varandra, av chef och av vården. Vid oro behöver personen få hjälp vidare till rätt stöd, och om situationen är akut behöver vi agera direkt.
Vad skulle du säga till någon som funderar på att gå en utbildning i Psykisk livräddning?
-Gå den! Många av oss kommer någon gång att möta en person som mår väldigt dåligt – antingen i arbetet eller privat. Utbildningen ger värdefull grundkunskap, men också pepp och mod att våga närma sig, fråga och lyssna. Man behöver inte ha alla svar. Det går ändå att göra stor skillnad genom att se personen, stanna kvar och hjälpa till att ta nästa steg. Vi fick endast en kort introduktion, men redan den blev en viktig påminnelse om just detta.
Vill du veta mer eller boka en utbildning till din arbetsplats, kontakta oss gärna på info@suicidprev.se
