Hur kan jag hjälpa?

Är du orolig för att för att någon i din omgivning funderar på självmord? Det är inte alltid lätt att veta vad man ska säga eller hur man kan hjälpa. Men du kan göra skillnad bara genom att visa att du bryr dig och finns där.

1.Ta kontakt

Märker du att någon nära dig mår dåligt och kanske har förändrats på ett sätt som gör dig orolig? Prata med personen. Du kan säga: “Jag ser att du inte mår bra, vill du berätta för mig hur du har det?” Ibland kan det räcka med ett samtal för att en person ska skjuta upp planerna på att ta sitt liv och till slut avstå från självmord.

2. Lyssna och visa att du bryr dig

Fråga om det har hänt något särskilt. Undvik ögonkontakt under samtalet om personen verkar tycka att det är jobbigt, försök att vara öppen och fördomsfri. Var inte rädd för att det ska bli tyst. Under tystnaden bearbetas tankar och känslor. Ibland behöver du ställa tydliga frågor för att samtalet ska komma igång. ”Vad gjorde du igår? Hur har du det i skolan/på arbetet?” Kommer det fram saker som personen upplever som positiva i sitt liv, lyft fram och förstärk dem.

3. Fråga om självmord

När du ställer frågan visar du att det är okej att prata om självmordstankar. Du behöver inte vara orolig för att frågan ökar risken för självmord. Det är en myt. Du kan fråga: ”Är det så jobbigt att du ibland tänker på att avsluta ditt liv?” Om det är så: ”Har du tänkt ut hur du skulle gå tillväga?” Långt gångna planer kan tyda på att situationen är mer allvarlig. Har personen varit i en liknande situation, hur hanterade hen det då? Ta allt prat om självmord på allvar och lova aldrig att du håller någons självmordstankar hemliga.

4. Sök hjälp

Betona att det finns hjälp att få och diskutera hur du kan vara ett stöd. Erbjud dig att följa med och söka hjälp. Här hittar du information om vart du kan vända dig. Försök se till att personen känner sig lugn, stanna kvar och kontakta gärna någon som hen är trygg med.

Lämna aldrig någon som är självmordsnära ensam. Verkar personen inte ha kontroll över situationen se det som ett nödläge – ring 112 eller åk till psykiatrisk akutmottagning på närmaste sjukhus.

Dessa råd är hämtade från informationskampanjen Steg för Livet som tagits fram av Suicidprevention i Väst och Västra Götalandsregionen.

Nationella konferenser om suicidprevention

Sedan 1999 har Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) tillsammans med de sex regionala nätverken för suicidprevention arrangerat nätverkskonferenser vartannat år.

Den 13:e nationella konferensen om suicidprevention arrangeras digitalt 10 september 2021 av Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i samarbete med flera andra organisationer inklusive SPIV. Temat är “Livsavgörande samverkan” och du hittar mer information och anmälningsformuläret hos Folkhälsomyndigheten.

2-3 oktober 2019 arrangerade Region Östergötland den 12:e nationella konferensen om suicidprevention i Norrköping.

SPIV har varit huvudansvariga för konferensen vid två tillfällen. Senast deltog över 900 personer på den 11:e nationella konferensen om suicidprevention på Svenska Mässan i Göteborg 12-13 september 2017.

Konferensen samlade människor från en mängd olika verksamheter, allt från psykiatrin, skolan, blåljus till ideella organisationer, myndigheter och media under temat Steg för livet – ny kunskap, effektivare samarbete för att förebygga självmord.

Arrangörer var Suicidprevention i Väst, Västra Götalandsregionen, Folkhälsomyndigheten, Göteborgs stad, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) i samarbete med Suicide Zero, Mind och Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES)

Rapporter från tidigare konferenser

Dokumentation av konferensen 2017

UR Samtiden har filmat flera av föreläsningarna.

Några av powerpoint-presentationerna hittar du här.

NASPs sammanfattande rapport om konferensen.

Varför är självmord vanligare bland män trots att depression och suicidförsök är vanligare bland kvinnor?

Medverkande: Wolfgang Rutz, Professor of Social psychiatry and Public Mental Health, University of Coburg/Germany Jan Beskow, psykiater och suicidforskare.

Samtal om existentiell hälsa.

Moderator: Birgitta Westlin, präst i Svenska kyrkan.

Medverkande: Cecilia Melder, religionspsykolog. Zana Muhammad, social resursförvaltning Göteborgs stad, Ullakarin Nyberg, psykiater och suicidforskare Jan Beskow, psykiater och suicidforskare.

Alkohol som riskfaktor för suicid ur ett behandlings – och befolkningsperspektiv.

Moderator: Lennart Rådenmark, Länsstyrelsen, Västra Götaland.

Medverkande: Bo Söderpalm, professor och överläkare vid Beroendekliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Margda Waern, professor, överläkare i allmän psykiatri, Göteborgs universitet. Pi Högberg och Eija Airaksinen, Folkhälsomyndigheten.

Steg för livet

Var sjätte timma tar en människa sitt liv. Du kan göra skillnad.

Hur kan vi hjälpa när någon mår dåligt och tänker på självmord? Att lyssna, visa att man bryr sig och att fråga om självmordstankar kan göra stor skillnad. Vi behöver hjälpas åt att bryta tystnaden kring en alltför vanlig dödsorsak. Lär dig fyra steg som kan göra skillnad.

Steg för livet är en informationskampanj från Suicidprevention i Väst och Västra Götalandsregionen.

Syftet är att öka kunskapen hos allmänheten om hur vi kan förebygga självmord.

Just nu uppdaterar vi materialet. Inom kort finns uppdaterade foldrar och affischer att beställa till er verksamhet.

Filmen Steg för Livet är regisserad av Paul Jerndal och producerad av OTW.  Här berättar personer med erfarenhet av självmordstankar om vad som har hjälpt dem att orka fortsätta när livet har varit svårt.

Filmen har belönats med flera priser: Bästa rörliga hantverk på Swedish Content Awards 2017, Best Motivational film på Content Marketing Awards USA 2017, Guld på Pearl Awards 2017 och brons för Best Video på International Content Marketing Awards 2017.

Här kan du ladda ned Steg för Livets folder.

Vill du beställa Steg för Livets folder?

Kostnad 1,50 kr per styck.

Mejla: info@stegforlivet.se

Fredrik

Att människor finns där för en när man mår dåligt kan vara helt avgörande. Det vet Fredrik som insjuknade i schizofreni för ungefär 25 år sedan och då var nära att avsluta sitt liv. Idag vill han berätta om sina erfarenheter.

När Fredrik fick sin första psykos av schizofren art var han mitt inne i en hårt stressig och intensiv period i livet. Hans arbete som kock på en båt innebar mycket arbete, dessutom tränade han flera dagar i veckan.

I samma veva blev han förälskad i en kollega men kände sig osäker på om kärleken var besvarad. En annan händelse som satte djupa spår i honom är när han en dag hamnade vid en olycksplats. En person hade förolyckats i en bilolycka. Denna händelse var väldigt chockartad för Fredrik eftersom han drömt om den som litet barn.

På arbetet var han med om ytterligare en händelse som gjorde det tydligt att han inte mådde bra. När han höll på att servera mat upplevde han plötsligt att en spindel lyfte sig från hans huvud. Han hörde två av sina kollegor prata trots att de var inte där.

Fredrik hade drabbats av en rösthallucinos som var ett förstadium till den psykos han så småningom hamnade i. Till slut mådde Fredrik så dåligt att han stängde in sig. Han varken åt, drack eller sov på tre dagar. Hans kollegor reagerade och skickade honom till en läkare men han skickades snart hem igen. Läkaren hade kommit till slutsatsen att Fredrik inte hade en psykos. När Fredrik kom hem bröt psykosen ut för fullt.

– Jag satt framför Tv:n och trodde att jag hade orsakat händelserna på Himmelska fridens torg. Det kändes som att alla intryck gick igenom min själ.

Rösterna i Fredriks huvud hade blivit så påträngande och situationen så jobbig och han kände att han ville ha slut på det. Han ville egentligen inte dö, han ville leva men visste inte hur han skulle komma ur det svåra läget han hamnat i. Det gjorde att Fredrik till slut var väldigt nära att ta sitt liv.

– Men sedan tänkte jag på min familj, de betyder så mycket för mig och jag ville inte att de skulle behöva hitta mig där i en skithög.

Fredriks familj hade nyligen varit och hälsat på honom och tanken på dem gjorde att Fredrik avbröt självmordsförsöket. Han åkte efter detta in till sjukhuset med sin mamma och fick vård.

Fredriks familj har varit ett stort stöd för honom under perioden när han varit sjuk. Men tanken är inte att de ska ta hand om honom, menar Fredrik, utan att de stöttar så att han kan stå på egna ben.

– Att vara en lyssnande individ kan vara en stor trygghet men också att det finns någon där som säger att: nu får du skärpa dig, när man är ute och seglar i sin egen lilla värld.

Efter några månaders vård kunde han komma tillbaka till arbetet på halvtid. Fredrik har sedan dess varit noga med att ta hand om sig och att lyssna till sina signaler men trots det så fick han en psykos till några år senare. Även vid denna psykos tänkte han på självmord. Men nu var det lättare att parera tankarna för att han kände igen situationen. Den här gången fick han också hjälp snabbare eftersom han kände igen signalerna.

Fredrik vet inte om han någonsin kommer bli helt frisk från Schizofrenin. Han har en skörhet som gör att han kan bli sjuk igen. Ibland kan han känna av lättare symptom och då vet han att det är viktigt att ta hand om sig och äta, sova och vila extra mycket.

Fredrik berättar idag om sina erfarenheter som föreläsare och författare. En sak han gärna vill föra fram till personer som lever nära någon med psykisk ohälsa är att det kan vara helt avgörande att finnas där för den som mår dåligt och att det är viktigt hur man bemöter personen.

– Var er själva. Personen som har blivit sjuk är innerst inne den som den var men har numera problem. Fokusera på det friska inte det sjuka. Våga visa kärlek, våga säga ifrån, våga vara dig själv. För det är oftast det som betyder mest för den som är sjuk.

Fredrik Axelssons hemsida hittar du här.

Vem tar sitt liv?

Det finns inget säkert sätt att avgöra om en enskild människa kommer att ta livet av sig i framtiden. Däremot kan vi med hjälp av register, statistik och studier se i vilka grupper det är mer vanligt jämfört med andra grupper och vi kan försöka att bedöma suicidrisk hos enskilda personer som vi möter i vår närhet eller i vårt yrke.

Ålder spelar roll. Det är betydligt fler äldre människor som tar sitt liv än yngre, samtidigt är självmord den vanligaste dödsorsaken för män upp till 44 år och den näst vanligaste för kvinnor upp till 44 år. I de flesta åldersgrupper har självmordstalet varit oförändrat de senaste 15 åren, förutom bland ungdomar där vi ser en tendens till ökning. Det är alarmerande. Det är också betydligt vanligare att yngre människor försöker att ta sitt liv jämfört med äldre. Tidigare självmordsförsök är dessutom en av de främsta riskfaktorerna. Betydligt fler ungdomar än äldre uppger också att de allvarligt funderat på att ta sitt liv det senaste året.

Kön, könsidentitet och könsroller har också en betydelse. Självmord är mer än dubbelt så vanligt bland män jämfört med kvinnor. Däremot är det betydligt fler kvinnor än män som försöker att ta sitt liv. Tittar man på den grupp som inte finner sig själva inom den heteronormativa ramen så är både självmordstankar, självmordsförsök och självmord vanligare än i befolkningen som helhet.

Hälsotillståndet är av stor vikt. Det gäller både det somatiska, emotionella, psykologiska och sociala välbefinnandet. Jämfört med hela befolkningen så är det vanligare att människor i allvarliga psykiatriska tillstånd tar sitt liv, särskilt tillstånd som påverkar känslolivet, verklighetsuppfattningen och förmågan att hantera stress och lösa problem. Det här är också en anledning till att bruk av alkohol och andra droger har en stark koppling till självmord, både direkt och indirekt.

Uppväxtförhållanden, socio-ekonomisk bakgrund och utbildning spelar också roll, liksom den nuvarande livssituationen, t.ex. ekonomi, sysselsättning, sociala relationer och fungerande kontakt med vård och omsorg. En otrygg och osäker livssituation ökar risken för ohälsa och även risken för självdestruktiva handlingar.

Så, med hjälp av statistik och studier kan vi ringa in riskgrupper och skapa riktade insatser, men det betyder inte att vi kan förutsäga om en enskild människa kommer att ta sitt liv i framtiden. Suicidprevention är något mer än att kalkylera odds. Vi måste lyssna uppmärksamt när människor berättar varför de vill avsluta livet. Vi måste också vara lyhörda för förändringar i personens liv eller beteende eftersom vi inte alltid berättar att vi tänker på självmord.

Uppgifterna på den här sidan är hämtade från följande källor:

Litteraturtips:

  • Gagnér Jenneteg, Filippa m.fl (2018) Handbok för livskämpar, Libris.
  • Nyberg, Ullakarin (2018) Suicidprevention i praktiken, Natur & Kultur.
  • Beskow, Jan m.fl. (2013) Suicidalitet som problemlösning, olyckshändelse och trauma, Studentlitteratur.
  • Nyberg, Ullakarin (2013) Konsten att rädda liv – om att förebygga självmord, Natur & Kultur.
  • SBU (2015) Instrument för bedömning av suicidrisk. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); 2015. SBU-rapport nr 242.
  • Vahlne Westerhäll, Lotta (2014) Suicidnärhet – medicinsk vård och behandling i ett rättsligt perspektiv, Studentlitteratur
  • VGR (2016) Regional medicinsk riktlinje: Utredning/behandling av akut suicidalitet hos vuxna
  • Ottosson, Jan-Otto m.fl. (2017) Akut Psykiatri, Liber
  • Michel & Jobes (2010) Building a Therapeutic Alliance with the Suicidal Patient, APA

Varför tar en människa sitt liv?

Den här frågan har lika många svar som det finns människor som någonsin har funderat på att avsluta sitt liv. Den utlösande händelsen är alltid unik. Ofta handlar det om ett långvarigt lidande och/eller en plötslig förändring av livssituationen.

Vad som framstår som en anledning att ta sitt liv varierar från person till person och dessutom från en tidpunkt till en annan. Det kan vara en kyss du aldrig fick. Ett test du inte klarade av. Ett tryggt stöd som borde funnits där.

Det är ofta en kombination av flera olika omständigheter och händelser som driver en människa mot att ta sitt liv. Självmord är med andra ord en komplex händelse och det finns en unik historia bakom varje självdestruktiv handling. Av den anledningen är det angeläget att ta reda på vad som utgör en risk för den enskilda individen, det vill säga vilka situationer och händelser som utlöser personens suicidala tankegångar och handlingar.

Suicidalitet

Begreppet suicidalitet innebär två saker: suicidala tankar och suicidala handlingar. Dessa hänger samman men är samtidigt två olika saker. Enligt folkhälsoenkätundersökningar så har runt tre procent av befolkningen (ca 300 000 människor) allvarliga funderingar på att ta sitt liv varje år. Samtidigt är det  runt 1500 människor som genomför en suicidal handling med dödlig utgång. Att tänka på självmord leder alltså inte automatiskt till självmord.

En förhöjd sårbarhet, till exempel svår smärta, skam och skuld, eller tillstånd som påverkar känslolivet eller verklighetsuppfattningen, kan  föra med sig en känsla av kontrollförlust. Självmordet kan mer och mer framstå som den enda lösningen på livets problem.  Ju mer påträngande självmordstankarna är desto närmre den suicidala handlingen är vi förmodligen också. Suicidnärhet är därför ett bättre ord än suicidbenägenhet.

Dysfunktionell problemlösning

En person som kan hantera de svårigheter och problem som uppstår i livet tar inte livet av sig. Av olika anledningar kan problemlösningsförmågan försämras (t.ex. sömnbrist, livskriser, trauma, berusning). Denna process kan delas in i 5 steg:

1. Personen står inför ett eller flera problem som hen inte klarar av att lösa.
2. På grund av det drabbas personen av mental och fysisk trötthet som ger känslor av vanmakt.
3. Detta skapar en aktivering vars syfte är att lösa problemen. Den upplevs ofta som ökad ångest, förvirring, psykisk smärta.
4. Man klarar inte av att sköta sina relationer längre och det ger en känsla av ensamhet, hjälplöshet och hopplöshet.
5. Suicid framstår då som den enda möjliga utvägen. En person som talar om självmord är en person som inte finner något annat uttryck för sin smärta och som för tillfället inte finner något annat sätt att be om hjälp.

Att hjälpa till med problemlösning

När en person är så utmattad att hen inte klarar att lösa sina problem är det viktigt att personer i omgivningen hjälper till med problemlösningen både på kort och lång sikt. Det viktiga är att börja med det mest akuta, livshotande och att sedan så småningom hantera de bakomliggande problemen.

Suicidalitet är en process med många snabbt skiftande faser, den är episodisk. Den sträcker sig från frånvaro av tankar på suicid, vaga, svängande suicidtankar, påträngande/ tvångsmässiga fram till totalt ockuperande suicidtankar. Den suicidala personen bör få hjälp så tidigt som möjligt i denna process. En förutsättning för det är att vi verkligen lyssnar på hens berättelse. Detta perspektiv har också ett starkt stöd inom forskningen och har lyfts fram av en internationell forskargrupp Aeschigruppen. Patienter som jobbar hårt för att överleva ska få stöd att utveckla sina egna fungerande strategier för att hantera självmordstankar och söka hjälp i tid.

Suicid som olycksfall

Suicid definieras ofta som att det är en avsiktlig och medveten handling. Men mycket tyder på att det inte alltid finns en tydlig avsikt och medvetenhet bakom alla självmord. Ett bättre sätt att förklara suicid kan därför vara att se dem som olycksfall, kanske till och med psykiska olycksfall.

Det innebär att ett självmord inträffar när en person blir utsatt för alltför starka emotionella krafter på en och samma gång. När huvudet är fullt av ångest kan situationen bli okontrollerbar vilket gör att det är svårt att finna en annan lösning ur situationen. Suicid som psykiskt olycksfall kan liknas vid ett fysiskt olycksfall, exempelvis en trafikolycka, där vi utsätts för alltför starka fysiska krafter (hög hastighet, hal vägbana med mera), vilket leder till att personen inte kan hantera situationen och olyckan inträffar. Om vi bygger förlåtande system så kan fler dödsfall undvikas.

Suicidalitet och psykisk sjukdom

Allvarliga psykiska tillstånd med komplex symptombild kallas ibland för psykiska sjukdomar. Det finns en förhöjd suicidrisk vid flera olika svåra psykiska tillstånd vilket tyder på ett viktigt samband mellan olika former av psykisk ohälsa och suicidalitet. Att reducera suicidalitet  enbart till ett symptom på psykisk sjukdom är dock en förenkling. Det exakta orsakssambandet mellan psykisk sjukdom, suicidtankar och suicidhandlingar är inte helt klarlagt. Suicidhandlingar förekommer vid en rad olika tillstånd och svåra tillstånd kommer inte nödvändigtvis med ett suicidalt tankeinnehåll eller en suicidal handling. Exempelvis slutar en hel del svåra depressiva episoder med suicid, men långt ifrån alla.

Så det är av yttersta vikt med en individanpassad genomgång av själva suicidaliteten och att arbeta fram en individanpassad krisplan med fokus på subjektiva risker, subjektiva triggers och coping-strategier.

Källor:

Beskow & Törnberg 2016. Vad är suicidalitet? Psykiaterkåren måste ena sig! Tidskriften för svensk psykiatri nr. 2 2016 s.83-85.

http://www.svenskpsykiatri.se/wp-content/uploads/2017/02/SP-nr-2-2016.pdf

Beskow och S. Johnsen 2007.  Nytt sätt att förstå suicidalitet? Suicidologi 2007,  årgång 12 nr 2.

https://www.journals.uio.no/index.php/suicidologi/article/viewFile/1775/1651

Vad är vad? Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett vitt begrepp som kan innefatta allt från lättare nedstämdhet till svåra psykiatriska tillstånd.
Alla människor kan må psykiskt dåligt, och det kan variera under livet. Då är det bra att ta hjälp av någon. Det är inte konstigt att be om hjälp, tvärtom. Inte minst för att kunna förstå sig själv bättre.

Psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp och omfattar flera olika tillstånd, med olika allvarlighetsgrad och varaktighet: från mildare och övergående besvär, till långvariga tillstånd som kraftigt påverkar funktionsförmågan. 

Begreppet kan alltså omfatta allt från lättare tillstånd av oro eller nedstämdhet till svåra psykiatriska tillstånd såsom depression, ångestsyndrom eller schizofreni. 

Susanne

Susanne har levt med återkommande självmordstankar i över 20 år. Hon beskriver det som en bakdörr som på sätt och vis har inneburit trygghet och tröst. Ett sista halmstrå.
Susanne var 12 år när hon för första gången försökte att ta livet av sig. Idag är hon 37 år och pratar öppet om sin suicidalitet.

– Det har inte alltid varit självklart för mig att vara så öppen, men jag vill dela med mig av det som jag har upplevt för att hjälpa andra. Det finns hjälp att få när man mår dåligt, även om man ibland måste kämpa för att få den.

När Susanne tog studenten började en tid av många turbulenta år. Upprepade gånger försökte hon att ta sitt liv.

Idag förstår hon att hon hamnade i alltför belastande situationer utifrån den kapacitet hon hade. Till slut såg hon inte några alternativ. Hennes sätt att hantera det var att tänka på självmord.

– Smärtan är så stor och man kan inte se vägen ut. Hur mycket man än försöker reda upp sina bekymmer så blir de bara större och större och man kan inte tänka klart till slut.

Det som hon har förstått på senare år är att hon lider av en kronisk latent suicidalitet. Det innebär att hon i situationer med för mycket stress tänker på självmord.

– Det här pratar vi alldeles för lite om. Personer som lever med det här och som inte har förstått vad som händer och vad man kan göra åt det, de är väldigt ensamma i sin sårbarhet. Men lär man sig förstå hur man fungerar och vad som triggar så kan man lättare ta hand om sig själv.

När Susanne var i 25-årsåldern kom hon till slut till ett vägskäl. Hon var frustreread över att må så dåligt och såg hur det påverkade hennes kropp och hennes sambo. Hon kände att hon var redo att använda de verktyg hon samlat på sig under åren. Efter en tid på psykiatrisk sluten avdelning beslöt sig Susanne för att söka sig till en frisk miljö, en folkhögskola.

– Jag har aldrig varit någon partytjej. Redan på gymnasiet blev jag kallad för farmor eftersom jag alltid gillat att sylta och väva. På folkhögskolan fick jag arbeta med händerna och just vid en vävstol måste man ta i. Det gjorde gott många gånger.

Precis som vävningen hjälpte Susannes tillfrisknade så betydde också hennes hund Kougar mycket. När man mår dåligt fryser man ofta och hunden ger värme. En period var Susanne sängliggande på grund av svår depression, och då var det hunden som fick upp henne. Den behövde henne och fanns alltid nära. Att se Kougar andas var ett tecken på liv. Det gav styrka.

Susanne har många år av KBT-terapi bakom sig och det har gett henne verktyg att hantera sina självmordstankar. Hon har fått hjälp att bygga upp en tillit till sin egen förmåga att hantera svåra situationer men också att känna en tillit till vården. Det är av oerhörd vikt att vården finns där både förebyggande och i akuta situationer. Det kan vara skillnaden mellan liv och död i vissa situationer, konstaterar Susanne.

Hon har genom åren insett hur viktigt det är att tillåta sig själv att ha marginaler i livet. Det handlar om att lyssna på sina egna signaler och prioritera sömn, mat och vila. Men också att vara öppen med hur hon mår och att till exempel tala om när hon känner att hon behöver ta det lugnare på jobbet.

Omgivningens bemötande har också stor betydelse. Det betyder mycket att familj och vänner finns där och visar att de bryr sig. Även om det inte finns någon enkel lösning på problemen känns det bättre när hon kan dela känslorna med en annan människa.
– De har vågat vara ärliga och frågat hur jag mår. Då öppnar man upp en möjlighet att prata om det. Det hjälper jättemycket att de här känslorna får finnas och att jag inte behöver hålla det för mig själv.

Susanne arbetar idag som samordnare för Hjärnkoll Västmanland. I delar av sitt arbete kan hon använda sig av sina egna erfarenheter, bland annat som föreläsare. Det känns viktigt att kunna bidra för att hjälpa andra och förhoppningsvis skapa en förändring.
– Suicidprevention syns för lite idag och kunskapen måste ut på gräsrotsnivå. Att göra det mer avslappnat att prata om gör också väldigt stor skillnad för den enskilde som mår dåligt.

Hur kan vi förebygga självmord?

Med kunskap, samordning och tydliga rutiner är vi övertygade om att suicidsiffran kan minska i Sverige. Regeringen formulerade 2008 en nollvision. SPIV ställer sig bakom nollvisionen som ett långsiktigt mål, men för att nå dit krävs en lång rad steg för livet, det vill säga riskreducerande och skadereducerande åtgärder.

Självmord som olycksfall

Ett sätt att underlätta tänkandet kring vad vi bör göra för att minska självmordstalen i Sverige är att betrakta självmord som olyckor. Olyckor inträffar som en följd av en serie händelser och omständigheter som var för sig inte behöver leda till en olycka. En systematisk modern suicidprevention innebär att det görs omfattande analyser av de omständigheter som kan påverka händelseförloppet före,  under det akuta skedet och efter att den självdestruktiva handlingen ägt rum.

  • På samhällelig nivå kan vi arbeta riskreducerande med människors hälsotillstånd och uppväxtvillkor. Här kan hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder och insatser spela stor roll. Konkret behöver samhället arbeta aktivt för att motverka alla typer av utanförskap, mobbning, men också alla former av våldshandlingar som leder till trauma och psykiska ohälsotillstånd.
  • I mer akuta lägen, när en person är självmordsnära, kan god samordning och genomtänkta rutiner vid utalarmering av polis, räddningstjänst och ambulans rädda liv. I alla akuta situationer är bemötandet av största vikt så om inte vård- och omsorgspersonal har tid eller kompetens nog så blir detta en riskfaktor. I Göteborg finns nu en prehospital resurs (psykiatriambulans) vars syfte är att i akuta lägen bemöta och ta om hand människor som befinner sig i svåra psykiska tillstånd.
  • På individnivå är bemötandet det allra mest avgörande, att verkligen lyssna på en människa som tänker på självmord. Läs mer här. De egna självhjälpsstrategierna är också mycket viktiga. Att lära känna sin kropp, sina tankar och sin mentala hälsa redan som liten, kan vara skyddande och hjälpande när en individ under livet möter svåra motgångar och tvingas hantera känslor av misslyckande, skam och hopplöshet. Att kunna sätta ord på tankar och känslor och att kunna be om hjälp är livsviktigt, och något som vi bör lära oss redan i tidig ålder. Samhället måste också kunna erbjuda stöd och hjälp till alla människor som har behov av terapi, samtal och andlig vård.
  • Att stötta anhöriga när det värsta har skett är mycket suicidpreventivt. Vi vet att anhöriga till någon som tagit sitt liv löper ökad risk att själva bli suicidala. Ett barn som mister en förälder genom självmord löper en ökad risk för suicidalitet livet igenom. Därför är det extra viktigt att få stöd som efterlevande.

De nio nationella strategierna för suicidprevention finns att läsa här.

© Suicidprevention i Väst   | Integritetspolicy och användning av cookies