Nästan nio av tio tillfrågade svenskar tycker att det ska satsas lika mycket eller mer på att förhindra ett självmord jämfört med att hindra ett dödsfall i trafiken visar en ny studie från Örebro universitet.

Undersökningen visar dessutom tydligt att självmord är ett stort samhällsproblem som påverkar många. Över hälften av de som svarade uppgav att de kände någon som suiciderat eller försökt ta sitt liv. Ännu fler menade att samhället behöver vidta kraftfulla åtgärder för att minska antalet självmord.

– Studien visar en förflyttning av attityder till suicidalitet och orsakerna till suicid, vilket är oerhört glädjande. En samsyn på suicid som psykiskt olycksfall, att suicid är konsekvens av oerhörda psykiska påfrestningar är avgörande för att kunna arbeta förebyggande och ta större kliv mot nollvisionen säger Monika Ölund, SPIVs verksamhetschef.

Ursprungsartikeln hittar du via länken:

https://www.oru.se/nyheter/ny-studie-satsningar-pa-att-hindra-sjalvmord-minst-lika-viktiga-som-att-radda-liv-i-trafiken/

I år skulle den 13:e nationella konferensen om suicidprevention ha ägt rum i Stockholm men med anledning av pandemin blir det i stället ett digitalt arrangemang. Den direktsända digitala konferensen varvas kortare föreläsningar, filmer och presentationer från profession, forskare och egenerfarna med paneldiskussioner och exempel på praktiskt arbete från olika håll i landet. Syftet är att belysa suicidprevention inom flera verksamhetsområden och ge en bred bild av samverkan i olika sammanhang.

Programmet är särskilt lämpligt för alla som i sitt professionella eller ideella arbete kommer i kontakt med frågor som rör psykisk hälsa och suicidprevention. Konferensen riktar sig också till politiker och organisationer som kan främja suicidpreventiva åtgärder inom sitt ansvarsområde. Även företagsledare, arbetsgivare och andra med intresse för suicidprevention välkomnas att delta!

Sedan 1999 har NASP tillsammans med olika regionala aktörer arrangerat nätverkskonferenser vartannat år. De nationella konferenserna har samlat olika professioner, ideella aktörer och forskare för att sprida ny kunskap, dela erfarenheter och knyta kontakter. SPIV stod som huvudarrangörer i Göteborg både 2007 och 2017 och deltar även i årets program genom föreningens ordförande Anna Maria Nilsson, specialistläkare i psykiatri och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Anmälan sker via Folkhälsomyndighetens hemsida: https://www.folkhalsomyndigheten.se/konferens-och-utbildning/210910-livsavgorande-samverkan/

Hej Monika, du är ny verksamhetschef på SPIV. Kan du berätta lite om vem du är?

Jag är en person med ett stort samhällsengagemang som haft förmånen att arbeta med frågor och samhällsutmaningar som ligger mig varmt om hjärtat i kommunal, statlig, privat och ideell sektor. Jag har bland annat arbetat med undervisning, arbetsmarknadsfrågor, folkhälsofrågor och med frågor inom hjälpmedelsområdet. Mitt engagemang kommer från en vilja att minska ojämlikhet mellan individer och olika grupper. På fritiden tycker jag mycket om att träna. Löpning och yoga är några av favoriterna just nu. Jag älskar att läsa, både skönlitteratur och facklitteratur.

Vad fick dig att söka tjänsten på SPIV?

Att få arbeta med en så viktig fråga, och kunna bidra till förändring både för individen och samhället, i kombination med variationen av arbetsuppgifter var det som lockade mig att söka tjänsten.

Vad vill du fokusera på framåt?

Fokus är givetvis att vi med SPIVs arbete skall kunna bidra till att nå nollvisionen som antogs 2008 (!), att ingen ska behöva ta sitt liv som sista utväg. För att nå dit krävs en intensifiering av våra utbildningsinsatser och samarbete bortom stuprör – mellan civilsamhället, stat, region, kommun och näringsliv. Jag vill nå ännu fler med våra utbildningar i Psykisk Livräddning, genom nya och befintliga samarbeten. Kunskap, samordning och tydliga rutiner gör skillnad!

Vi befinner oss fortfarande i en pandemi och vi ser att det påverkar människors psykiska hälsa negativt. Har du några konkreta tips på vad vi kan göra när vi känner oss ensamma, oroliga och mår dåligt?

Om du kan – berätta för någon i din omgivning om din oro. Gör något som du tycker om, lyssna på musik, läs en bok. Håll dig till rutiner för dagen. De kan vara olika beroende på var du befinner dig i livet: arbete, skola, en promenad, mat, en dusch och sömn. Försök hitta sätt till sociala kontakter och att umgås – det kan vara sociala medier, videosamtal – hitta grupper eller personer som delar dina intressen. Gör en andningsövning, det finns många, välj en som känns bra för dig.

Kontakta gärna Monika:
0701-61 68 94
monika.olund@suicidprev.com

I MSB:s arbete med ny handbok för kommunernas handlingsplaner riskerar uppgiften att förebygga självmord uteslutas från räddningstjänstens uppdrag, och att kommunerna inte tar med att förebygga självmord som ett åtgärdsområde. Tillsammans med flera suicidpreventiva organisationer skriver SPIV i Dagens samhälle om vikten av att se suicid som olycksfall.

Läs debattartikeln på Dagens samhälle

Fysioterapeuter är viktiga för att upptäcka suicidala patienter visar en nypublicerad studie av SPIV:s vice ordförande och forskarkollegan Anna Bergenheim.

Personer som avlidit i suicid har ofta har sökt sig till primärvården före händelsen, det visar forskning. Även patienter med riskfaktorer för suicidalitet, till exempel depression, långvarig smärta eller olika typer av missbruk söker sig ofta till primärvården. I tidigare studier har man fokuserat på läkares och sjuksköterskors erfarenheter av att möta suicidala patienter men i denna forskningsstudie är det fysioterapeuter som är i fokus.

Studien bygger på intervjuer med fysioterapeuter inom rehabiliteringen i Göteborg med omnejd. Den visar att fysioterapeuter på primärvårdens rehabiliteringsmottagningar möter suicidala patienter i sitt arbete, därmed spelar fysioterapeuter också en viktig roll när det gäller att identifiera patienter där risk för suicid finns. Fysioterapeuterna i studien beskrev flera svårigheter i sitt möte med patienter som uttryckte suicidalitet, bland annat upplevde de en brist på kunskap och utbildning i suicid, en svårighet i att lotsa patienterna på rätt sätt genom vårdkedjan samt en resursbrist som ofta begränsade både tid och antal besök. Det var även vanligt att samtal kring suicid upplevdes som tabu eller obehagligt. Trots dessa svårigheter och barriärer kunde fysioterapeuterna ofta möta dessa patienter, vågade fråga kring deras suicidalitet samt kunde bygga en meningsfull allians med patienten av betydelse för fortsatt vårdkontakt.

Författarnas förhoppning är att denna studie tillsammans med fortsatt forskning på området kan belysa fysioterapeutens roll i mötet med suicidala patienter samt öka möjligheten för fysioterapeuter att få tillgång till utbildning och resurser att möta denna patientgrupp. Det ska i sin tur leda till att förbättra vården och bemötandet av patienter med suicidalitet. Suicid är idag ett folkhälsoproblem där alla yrkesgrupper inom sjukvården på olika sätt behöver vara delaktiga för att identifiera och lotsa rätt personer som befinner sig i riskzon. 
Åse Lundin, legitimerad fysioterapeut, tidigare verksam inom primärvården, är just  nu forskarstuderande på heltid på Sahlgrenska akademin och Anna Bergenheim, Med. dr, legitimerad sjukgymnast och tf FoU-chef på FoU primärvård Fyrbodal.

Artikeln är publicerad i BMC psychiatry 29 december 2020. Kontakta oss på info@suicidprev.com om du vill läsa hela artikeln.

Andreas Hartvigsson har utsetts till Årets Bollebygdsambassadör 2021, en utmärkelse som delas ut av Bollebygds kommun till någon som har gjort en speciell insats för invånarna i kommunen. Tillsammans med Suicidprevention i Väst har Andreas sedan 2018 sett till att elever i årskurs åtta har utbildats i Psykisk livräddning.
Läs intervjun med Andreas i Annonsmarkna’n.

Det är med stor sorg vi meddelar att vår kära vän och grundare Jan Beskow lämnat oss 89 år gammal (11/12 2020). Han var aktiv i sitt skrivande och mentorskap in i det sista och kommer vara saknad av många.

Jan, som var professor emeritus, specialistläkare i psykiatri och socialmedicin, har outtröttligt arbetat för suicidpreventionen i över 50 år. 1979 publicerade han sin avhandling som baserades på intervjuer med efterlevande.  Fyra år senare lanserade han olycksfallsperspektivet, synen på att suicid kan ha sin grund i kognitiv svikt i ovanliga och extrema situationer. Därefter har han fortsatt bidra med många intressanta teorier och  perspektiv.

Jan var också en folkbildare och opinionsbildare. Efter det första nationella nätverksmötet för suicidprevention 1997 initierade Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) och SPES de sex nätverken utifrån sjukvårdsregionerna. Västsvenska nätverket för suicidprevention var ett av dem och Jan Beskow var aktiv i  dess ledningsgrupp. Jan och Ingvor Blom ombildade tidigt nätverket till en förening (som 2010 döptes om till Suicidprevention i Väst) för att på ett mer effektivt sätt kunna arbeta med kunskapsspridning, metodutveckling och opinionsbildning.

Jan insåg att självmordets tabu och stigma försvårade det suicidpreventiva arbetet och att det behövdes mer kunskap om suicidalitet hos allmänheten. Baskursen Psykisk livräddning växte därför fram 2008 som en del i ett folkbildande arbete.

Jan menade också att suicidaliteten delvis är ett resultat av samhällets produktion av lidande. Därför måste det också betraktas som ett allvarligt samhällsproblem och ett misslyckande som vi gemensamt måste ta ansvar för,  och inte lägga på enskilda individer som kämpat länge för sin överlevnad.

– Och för en aktiv suicidprevention krävs resurser. Därför skrev han otaliga debattartiklar där kravet var en kraftig ökad finansiering till området, både till forskningsanslag och till civilsamhället. Jan, ihop med flera andra bidrog också till den nollvision för suicid regeringen antog 2008.

De sista åren var hans fokus också inifrånperspektivet, att lyssna till människors egna berättelser och att som kliniker och medmänniska alltid möta en suicidal person som en jämlike, som två forskare som gemensamt försöker lära av situationen.

Många är de människor som fått upp ögonen för ämnet och inspirerats till att arbeta vidare med suicidpreventionen tack vare Jans outtröttliga förmåga att skapa engagemang och intresse. Boken ”Ögonblick av suicidalitet” som han skrev på under de sista åren tillsammans med Ali Sarkohi, lektor vid psykologiska institutionen i Linköping skulle delvis bli en sammanfattning hans tidigare arbete. Boken kommer att färdigställas av Ali och sedan ges ut.

Jan var en kunskapstörstande, nyfiken, varm, prestigelös och framförallt generös person. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi sänder våra varmaste tankar till hans nära och kära.

Fortsätt gärna Jans arbete genom att nyfiket utforska dig själv och din omgivning. Kunskap behövs både för att rädda liv och för att leva.

Nedan hittar du ett urval av artiklar och litteratur som Jan bidragit med under åren:

Gagnér Jenneteg, Filippa m.fl (2018) Handbok för livskämpar, Libris förlag

Beskow, Jan m.fl. (2013) Suicidalitet som problemlösning, olyckshändelse och trauma, Studentlitteratur

Beskow, Jan, m fl (2005) Suicidalitetens språk, Studentlitteratur

Beskow, Jan, m fl (2000) Självmord och självmordsprevention. Om livsavgörande ögonblick. Studentlitteratur

Beskow, Jan, m fl (2003) Ungdomars tal och tankar om självmord, Studentlitteratur

Beskow, J, Suicide and mental disorder in Swedish men. (1979) Acta Psychiatrica Scandinavica

Om olycksfallsperspektivet:

Beskow, J. Longitudinal and transactional perspectives on suicidal behaviour. Experiences of suicide prevention in Sweden. (1983) Psychiatrica Fennica

Beskow, J., J. Thorson, and M. Öström, (1994) National suicide prevention programme and railway suicide. Social science & medicine

Beskow, J., Suicid som psykiskt olycksfall: ett systemperspektiv. (2008) Suicidologi

Osorno, J., Svanström, L., Beskow, J. Eds. Community Suicide Prevention; Karolinska Institutet: Stockholm, Sweden, 2010

Artikel i Läkartidningen (2016)

Suicidpreventionen kan bli evidensbaserad och effektiv

Reportage i Göteborgs-Posten (2018)

Jan har ägnat 50 år åt självmordsforskning