Hej Sara, du är ny utbildare hos SPIV. Kan du berätta lite om dig själv?

Jag var färdig sjuksköterska ganska tidigt i livet och har framför allt arbetat med somatisk vård och blodcancerpatienter, så jag har arbetat nära både döden och livet. Eftersom jag alltid har varit intresserad av samhället och psykosociala perspektiv så valde jag att läsa folkhälsovetenskap och så småningom gå en forskarutbildning. Där blev mitt fokus psykisk hälsa och skillnaden i vårdsökande mellan olika grupper. Jag har länge varit intresserad av genusnormer och i och med att allt det är så stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller att söka vård, så valde jag att fokusera på det i min avhandling.

Du har nyligen tagit en doktorsexamen i folkhälsovetenskap. Din avhandling handlar om varför män i lägre grad söker vård vid psykisk ohälsa än kvinnor, och att vissa grupper av män är speciellt sårbara. Berätta om de viktigaste resultaten.

Min avhandling visar att män i högre utsträckning än kvinnor stöter på hinder i vårdsökningsprocessen, som gör det svårare att få den vård de behöver. De män som faktiskt hade symtom på depression upplevde i lägre grad att de hade behov av vård än kvinnor. Och även om de själva tyckte att de hade ett behov av vård var det vanligare att män inte sökte vård jämfört med kvinnor. Män var också i något högre grad missnöjda med vården de fått. Det finns dessutom stora skillnader inom gruppen män. Män som inte studerat på högskolenivå och de som hade en lägre kunskapsnivå om psykisk ohälsa var mindre benägna att söka vård.

Att män och speciellt vissa grupper av män i lägre grad söker vård är allvarligt eftersom tidigare forskning har föreslagit att detta är en av flera orsaker till att män har en högre risk att dö i suicid än kvinnor. Det är därför viktigt att vi når ut till dessa grupper, och att vi försöker nå dem på andra sätt än via vården. Man behöver jobba utåtriktat och uppsökande för att öka kunskapen och minska stigmat kring psykisk ohälsa.

Varför vill du jobba som utbildare i PLR?

Jag har under tiden jag forskat insett att jag vill jobba utåtriktat för att öka kunskap om psykisk hälsa. För att alla ska få den vård de behöver måste vi öka kunskapen på samhällsnivå.

Organisationer som SPIV jobbar på ett sätt där man kanske lättare kan nå grupper som är skeptiska till vård. Sedan trivs jag med att jobba med människor och har saknat det.

Jag har också mist en nära vän i suicid och det gör också att jag verkligen förstår behovet av att jobba med suicidprevention och att ämnet berör mig starkt. 

Vad tänker du är det viktigaste att göra när man träffar någon som uttrycker att hen inte vill leva längre?

Att stanna upp och lyssna på personen och våga vara i smärtan, även om det kan vara tungt att ta emot och orka lyssna.