Hej Sara, du är ny utbildare hos SPIV och du kommer jobba med både professionsutbildningar och med våra utbildningar för allmänhet och unga.

Vill du berätta lite om din bakgrund?

Jag har en kandidatexamen i socialpsykologi och har många års erfarenhet av arbete inom offentlig verksamhet, men också från Fryshusets verksamhet i Göteborg. De senaste åren har jag jobbat som chef. 

I alla mina jobb har jag mött människor som är utsatta på olika sätt. Till exempel på Försäkringskassan som beslutsfattare och i hemtjänsten där det blev tydligt att psykisk ohälsa bland äldre är vanligt. 

Varför vill du arbeta med utbildning i Psykisk Livräddning?

Jag har stött på okunskap kring psykisk ohälsa och suicidprevention under mitt arbetsliv. Många undviker att prata om det, trots att det inte är ovanligt att möta suicidalitet. Jag har erfarenhet av en del av de yrkesroller vi möter på våra utbildningar och jag vet vad det innebär att vara beslutsfattare, men också utförare och vad man kan möta i dessa roller.

Det känns viktigt för mig att arbeta med något där jag känner att jag förhoppningsvis kan förändra situationen för någon och där bemötandet är viktigt. När jag arbetade på häktet till exempel ville jag ofta vara den som väckte de intagna för jag tror att det spelar stor roll hur man blir väckt, det kan göra skillnad för en människa. Jag tänker mycket på hur bemötandet kan påverka en person, även en enkel handling.

Varför tänker du att det är viktigt att lära sig Psykisk Livräddning?

Jag tycker att det viktigaste att få med sig från Psykisk Livräddning är att våga fråga hur någon mår och våga lyssna på svaret. Det handlar om att se saker ur andra perspektiv och våga se varandra. Samtalet är så viktigt, att lyfta blicken och våga ha ett samtal och inte fastna i olika checklistor om suicidalitet.

I de offentliga verksamheterna som jag jobbat i är man bra på mycket men man glömmer nog ofta bort betydelsen av samtalet. Men det behöver inte ta så lång tid att ha ett riktigt samtal med en människa och alla ska ju inte vara terapeuter, utan det handlar om medmänskliga samtal.

Vad har du själv för strategier när livet känns tufft?

Jag går ut och går eller målar i målarböcker på mobilen. Det är rogivande och ångestdämpande, tycker jag. Annars lyssnar jag gärna på ljudböcker, deckare eller feelgood-romaner, det är distraherande när livet känns tungt.